SEARCH RESULTS

Drama i 1890-talets Londonssocietet – En berättelse om hemligheter, ambitioner och maktspel. London, 1895. Staden pulserar av liv och kontraster – från de eleganta salongerna i West Hampstead till de livliga kanalerna där arbetarna sliter för sitt uppehälle. Det är en tid av sociala konventioner, men också av förändring. I Rosenträdgården av Tracy Rees möter vi tre kvinnor vars liv sammanflätas i ett samhälle där rykten kan förstöra hela familjer och där klasskillnader är lika hårda som de stenlagda gatorna. Olive Westallen lever ett privilegierat men ensamt liv. Vid 28 års ålder betraktas hon som en gammal ungmö, men hon är långt ifrån färdig med att påverka sin framtid. I en tid där kvinnors roller är strikt begränsade har Olive radikala planer – planer som hotar att skaka om den societetsvärld hon tillhör. Ottilie “Otty” Finch ser på London med barnets oskyldiga förundran. Hon älskar stadens djurliv, de ståtliga villorna och de myllrande kanalerna. Men bakom fasaden av det nya livet i Hampstead lurar en skandal som tvingat familjen att flytta från Durham. Hemligheterna viskas bakom stängda dörrar, och i hennes hem håller modern sig isolerad – sjuk, eller kanske något annat? Mabs Daley har däremot fått kämpa för sin överlevnad. Arbetet på kanalen är slitigt och farligt, och när hon får en chans att bli piga i familjen Finchs eleganta townhouse, tar hon den som en väg ut ur fattigdomen. Vad hon inte vet är att hon kliver rakt in i en labyrint av lögner, där hon snart ställs inför ett val som kan förändra hennes liv för alltid. London vid sekelskiftet – en värld av kontraster Tracy Rees lyckas levandegöra en tid och en plats där kvinnors liv begränsades av oskrivna regler, där en familjs rykte var ömtåligt som glas, och där makt kunde ligga både i pengar och i de hemligheter som hölls dolda. Genom Olive, Otty och Mabs får vi en djupdykning i olika samhällsskikt – från överklassens sociala intriger till arbetarklassens brutala verklighet. Rosenträdgården är en berättelse om vänskap, svek och ambition. Det är en roman som visar hur modiga kvinnor, trots tidens hinder, hittar sätt att påverka sina livsöden. Och det är en historia som får oss att fundera över hur mycket som egentligen har förändrats när det gäller kvinnors frihet och samhällets förväntningar. För den som älskar historiska romaner fyllda med känslor, dramatik och oväntade vändningar, är Rosenträdgården en bok att försjunka i. Tracy Rees bevisar återigen varför hon är en av de starkaste rösterna inom genren – något även Lucinda Riley har lovordat. Har du läst Rosenträdgården? Vad tyckte du om berättelsen och de tre kvinnornas öden?

Colleen Hoover är mest känd för sina hjärtskärande kärlekshistorier fyllda med känslor, starka karaktärer och gripande relationer. Men i För sent tar hon oss med på en helt annan resa – en betydligt mörkare, mer komplex och spännande berättelse där gränsen mellan kärlek och besatthet suddas ut. Ett farligt beroende Huvudkaraktären Sloan är fast i ett liv hon aldrig valde, men ändå tvingas leva. För att kunna betala vårdkostnaderna för sin bror blev hon beroende av Asa Jackson, en charmig men farlig narkotikahandlare. Hans besatthet av henne växer för varje dag, och ju längre tiden går, desto mer inser hon att hon är en fånge i sitt eget liv. När den civila narkotikapolisen Carter dyker upp förändras allt. Sloan ser en möjlighet att ta sig ur det destruktiva förhållandet, men det är en riskfylld väg att gå – för Asa är inte någon man lämnar utan konsekvenser. Spänningen byggs upp genom berättelsen, och som läsare känner man både obehag och frustration över den maktlöshet som Sloan upplever. En annan Hoover – och det funkar För sent är inte den typiska Colleen Hoover-boken. Den har en mörkare ton, mer psykologisk spänning och en kriminell som känns mer hotfull än någon hon tidigare skrivit om. Istället för att fokusera på en klassisk kärlekshistoria skapar Hoover en intensiv thrillerliknande berättelse där läsaren aldrig riktigt vet vad som kommer att hända härnäst. Det är obekvämt, fängslande och ibland rent av frustrerande att läsa, men just därför är det svårt att lägga boken ifrån sig. Hoover lyckas balansera det mörka och obehagliga med den spirande relationen mellan Sloan och Carter, vilket gör att man hela tiden hoppas på en utväg – en ljusning i allt det mörka. Lästips: Är För sent för dig? Om du älskar Hoovers tidigare böcker för de känslomässiga kärlekshistorierna och de romantiska inslagen, kan För sent vara en utmaning. Men om du gillar böcker där spänning och psykologiska spel tar mer plats, är det här definitivt en bok att plocka upp. Det är en annorlunda Hoover – men det funkar. Har du läst För sent? Vad tyckte du?

Alla hjärtans dag är här! För vissa är det en dag fylld av romantik, för andra en dag de helst ignorerar. Oavsett hur du ser på den, så är det en perfekt påminnelse om något viktigt – att fira dig själv. Singel eller ej, kärlek handlar inte bara om relationer med andra. Det handlar också om relationen du har med dig själv. Och den förtjänar att uppmärksammas! Så varför inte göra denna dag till din egen? Unna dig något gott, kryp upp i soffan med en riktigt mysig bok eller film, ta en promenad i solen och känn hur du laddar om. Gör det som får dig att må bra, och framför allt – njut av det. För den viktigaste kärleken av alla är den du ger dig själv! 💖

Tro på dig själv – lättare sagt än gjort, eller hur? Jag vet. Men jag är övertygad om att vårt förhållningssätt är avgörande för hur vi tar oss fram i livet. Vägen kan kännas lång och utmanande, men varje steg du tar leder dig närmare dina drömmar. När tvivlet smyger sig på, stanna upp och påminn dig själv om allt du redan har övervunnit. Vad skulle hända om du såg varje utmaning som en möjlighet att växa istället för ett hinder? Sträck på dig, ta ett djupt andetag och låt orden sjunka in. Du är starkare och mer kapabel än du tror! ✨💖 Och om du någon gång glömmer det – säg det högt för dig själv, om och om igen, tills du verkligen känner det i hjärtat.

I en värld där mörker ofta betraktas som skrämmande och ogynnsamt, finns det berättelser som vrider på perspektiven och utmanar våra förutfattade meningar. En sådan berättelse är "Näcken", som tar oss in i en värld av åtrå och besatthet, där passionen gränsar till skräck. Här får vi följa Emilia, en kvinna vars liv förändras i takt med att hon dras in i en mystisk och förtrollande melodi som ekar genom skogen. Det är inte en kärlekshistoria; det är en djupdykning i folktro och det okända, där mötet med den gåtfulle Nick leder henne på en resa som blir alltmer farlig. När mörkret omsluter henne, tvingas Emilia konfronteras med vad som håller henne kvar – en kraft som är lika lockande som den är hotfull. Min upplevelse – och min partiskhet Jag strävar alltid efter att vara så objektiv och transparent som möjligt i mina recensioner. När jag riskerar att inte kunna vara det fullt ut, som i det här fallet, vill jag vara öppen med det från början. Min beskrivning av Näcken kan vara färgad av min egen kännedom o m både boken och författaren . Jag var testläsare innan manuset färdigställdes och är dessutom relativt oerfaren inom den här genren. Det gör att min läsupplevelse delvis är subjektiv – samtidigt, är inte alla läsupplevelser det? Det här är ingen pekfinger mot hur någon annan läser eller recenserar böcker. Snarare är det en reflektion över min egen inställning och en respekt för er som läser mina texter. Jag vill vara öppen med mina förutsättningar: min erfarenhet av mörk romance och fantasy är begränsad. Twilight var min första kontakt med den här typen av berättelser, och jag blev helt uppslukad. Sedan dess har jag inte utforskat genren särskilt mycket. Kanske var det just därför Näcken träffade mig så hårt – jag kom till den med både nyfikenhet och en längtan efter något nytt. Näcken berörde vid något inom mig. Den fick mig att omfamna det mörka, det råa och det skeva – och det hade hänt oavsett min relation till författaren. Berättelsen nådde djupt inom mig och väckte känslor jag knappt visste fanns där. Om något, så säger det en hel del om läsandets kraft. Vi vill kanske tro att vi läser objektivt, att vi inte påverkas av våra relationer och erfarenheter. Men det är naivt. Vi är alltid formade av det vi känner, det vi älskar och det som berör oss. Näcken påminde mig om litteraturens förmåga att förändra vår syn på läsandet – och att mörkret ibland kan leda oss till de djupaste insikterna. När mörker blir till något vackert Det finns en känsla i Näcken som jag aldrig riktigt har upplevt tidigare. En blandning av skönhet och skräck, av något förbjudet och farligt, samtidigt omöjlig att motstå. När Emilia hör fiolens trolska melodi, när hon dras till Nick, när hon långsamt förlorar sig själv – är det både vackert och fruktansvärt på samma gång. Det är just det som fascinerar mig. Jag har tidigare haft en ganska svartvit syn på kärlek i böcker: antingen är den hälsosam och trygg, eller så är den destruktiv och något man ska varnas för. I Näcken är det inte så enkelt. Känslorna är äkta, attraktionen är stark – men var går gränsen mellan passion och besatthet? Mellan kärlek och förlust av sig själv? Jag har aldrig tidigare förstått tjusningen i mörk romance eller berättelser där kärlekens gränser testas på det här sättet. Rundqvist lyckas fånga något som känns både uråldrig , nytt och högst relevant. Det är både en kärlekshistoria och inte, det finns en varning. Om en berättelse att förlora sig själv i, och att hitta något större än man någonsin trodde var möjligt. Skräcken som kryper under huden Med spetsade huvuden på pålar, en vit häst som smälter in i skuggorna och den obehagliga känslan av att vara iakttagen, växer en långsam fasa inom mig. Jag inser vet att skräck inte alltid handlar om blod och plötslig chock – ibland är det värre när oron smyger sig på, när man känner i hela kroppen att något är fel, man är helt i dess våld. Jag är en riktig fegis , med en hjärna som gärna spelar mig spratt, och den här typen av berättelser skrämmer mig mer än jag vill erkänna. Rundqvist lyckas dessutom skapa en värld där hotet aldrig är långt borta, även när det döljer sig i skuggorna. Det finns en krypande känsla av att något lurar precis utanför synfältet – och samtidigt är det just det som gör det så smärtsamt härligt att befinna sig där. En bok som förändrar Eftersom mina kunskaper låg på Twilight-nivå var mina förväntningar på Näcken inte så höga. Jag blev därför glatt överraskad av hur djupt den påverkade mig. Jag var säker på att det var en bra bol, men att den skulle omvärdera vad jag gillar att läsa hade jag inte trott. Jag var inte beredd på att bli så tagen av det mörka, det oförutsägbara och det som gör ont men ändå känns vackert . Det här är en berättelse som stannar kvar, inte bara för att den är välskriven och spännande, utan för att den förändrade min syn på berättelser i stort. För mig var den ett steg in i en ny värld – en där det mörka och det vackra går hand i hand, där kärlek kan vara både farlig och oemotståndlig , och där skräck kan vara lika förtrollande som den är fasansfull . Det är just det som gör Näcken så speciell.

Vissa böcker tycker man omedelbart om, och Trogen dig till döden av Christina Erikson är en sådan. Den tredje och avslutande delen i den första trilogin är stark, känslosam och en historiskt fängslande berättelse om kärlek, makt och kvinnors kamp för självbestämmande. Om du, liksom jag, älskar historiska romaner med komplexa karaktärer och laddade relationer, så är detta en bok du inte vill missa. Trogen dig till döden  är den tredje och avslutande delen i den första trilogin, och vilken avslutning det är! För att verkligen sugas in i berättelsen rekommenderar jag att du läser böckerna i ordning: 📖 1. Om du var min 📖 2. Lycksalighetens ö 📖 3. Trogen dig till döden   En inledning som berör Berättelsen tar sin början med en lågmält intensiv scen där vi får möta huvudpersonen Christina von Amber. Ensam i sitt äktenskap med PH, en man som varken ser eller förstår henne, brottas hon med känslor av sorg, längtan och ett bittert avvisande. Hennes dröm om en familj krossas av verkligheten – en verklighet där hon inte kan ge sin make det han mest av allt vill ha: en arvinge. Stämningen i boken sätts direkt. Det är natt, rummet är dunkelt upplyst av en nattljusstake, och Christina kämpar med sina egna tankar medan hon söker närhet hos en man som inte längre släpper henne inpå livet. Detaljerna är sparsmakade men kraftfulla, och Erikson lyckas på några få sidor fånga både Christinas känslomässiga isolering och den inre styrka som ändå bär henne framåt. Kvinnors kamp i en mans värld Det som gör Trogen dig till döden så drabbande är inte bara den historiska kontexten utan också sättet Erikson skildrar kvinnornas inre liv. Christina må leva i en hög samhällsklass, men hennes frihet är begränsad av plikter och osynliga bojor. Genom tillbakablickar på sin barndom och minnen av vännen Maja ser vi en kontrast mellan den unga flickans drömmar och den vuxna kvinnans verklighet. Erikson är skicklig på att väva in dessa teman utan att det känns övertydligt. Istället smyger sig insikterna på medan man läser, och jag fann mig själv gång på gång frustrerad över Christinas situation – men också imponerad av hennes sätt att navigera i en värld som inte ger henne några lätta val. En värdig avslutning Med denna avslutande del knyter Erikson ihop första delen om Svartå, och hon gör det på ett sätt som känns både trovärdigt och djupt berörande. Språket är vackert och stämningsfullt, och karaktärerna känns levande. Trogen dig till döden är en roman som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst, och för mig har det varit en stark och minnesvärd läsupplevelse. Jag ser redan fram emot att få följa nästa generations kvinnor på Svartå. Har du läst Svartåsviten ? Vad tyckte du?

Jag tror inte att jag förstod ”Vinklar”. Kanske var det aldrig meningen att jag skulle göra det. Julia Mäkkyläs novellsamling är som en olöst gåta, en serie berättelser där verkligheten känns bekant, ändå obehagligt skev. Här finns inga tydliga svar, inga enkla förklaringar – bara människor som rör sig genom sina liv med en vag känsla av främlingskap. Det är berättelser där något skaver, där något är ur led, där det aldrig sägs rakt ut. När verkligheten glider En man stirrar ner i en hotellpool. En annan kan inte slita blicken från en sfinx. En tredje håller fast vid sitt trasiga kylskåp, som om det betyder mer än vad det borde. Vad binder dem samman? Jag vet inte, och ändå känns det som att det finns en hemlig tråd som löper genom dem alla. Det är just det som gör ”Vinklar” så fascinerande. Mäkkylä skriver med en självklar osäkerhet – som om hon vet precis vad hon gör, samtidigt som hon låter läsaren famla. Det absurda i hennes berättelser är aldrig övertydligt, det smyger sig istället in, nästan obemärkt. Jag läser, jag försöker förstå, och innan jag vet ordet av har något krupit in under huden på mig. Vad väljer vi att se? Det är något med ”Vinklar” som får mig att fundera på mina egna perspektiv. Vad är det jag betraktar , och vad är det jag omedvetet väljer att blunda för? För det är just det boken gör – den leker med vårt sätt att se på världen. Den tvingar oss att skifta perspektiv, att ifrågasätta vad som egentligen pågår i det vi tar för givet. Jag vet fortfarande inte om jag förstod ”Vinklar”. Jag vet att jag drogs in i den, gång på gång. Ibland är det kanske viktigare att känna en berättelse än att helt och hållet förstå den. Har du läst ”Vinklar”? Hur tyckte du om den?

Vissa berättelser skriver vi för att förstå världen. Andra skriver vi för att förstå oss själva. Hāfu av Erik Masao Eriksson är en roman där skrivandet blir ett sätt att både återskapa och avslöja, där huvudpersonen Emil Honda söker efter en förlorad vän – och samtidigt efter sin egen identitet. Att vara halv – eller hel? I Japan kallas personer med blandat ursprung för hāfu, från engelskans half. För Emil har det alltid varit en påminnelse om att aldrig riktigt passa in. Som barn lärde han sig att imitera – svensk när det krävdes, japan när det förväntades – men aldrig båda samtidigt. Nu, efter nästan tre decennier, återvänder han till Sverige för att förstå vad som hände med Hanna, en vän från hans utbytesår som försvann spårlöst. Medan han söker efter henne tvingas han också konfrontera något större: sig själv. Vem är han, när han inte längre anpassar sig efter andras förväntningar? En berättelse som letar sig in under huden Jag trodde att jag bara skulle läsa. Men Hāfu smög sig på, tog tag i mig och vägrade släppa. Det var som att gå igenom sin egen existens genom Emil Honda, att både se världen genom hans ögon och samtidigt spegla sig själv i hans upplevelser. Det är inte ofta jag blir så berörd av en berättelse, men Hāfu drabbade mig. Trovärdigheten är så hög att det känns som ett personligt möte mellan mig och Emil. Jag fick påminna mig själv om att det är en fiktiv bok – så skickligt gjord är den. Och slutet? Perfekt. När sista ordet var läst satt jag bara där och tänkte: wow. Jag ville inte att det skulle ta slut. En bok att bära med sig Vissa böcker stannar kvar. Inte bara för att de är välskrivna, utan för att de rör vid något djupt inom oss. Hāfu är en berättelse om identitet, tillhörighet och skrivandets kraft. Den får en att fundera över vad det egentligen innebär att höra hemma – och hur mycket av vår identitet som formas av andras blickar. Det här är en bok jag kommer att bära med mig länge. Och jag hoppas verkligen att vi får se mer av Erik Masao Eriksson framöver. Har du läst Hāfu? Vad tyckte du? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!

Jag har en särskild svaghet för böcker som väver samman två tidslinjer och karaktärer med mycket att berätta – och Cecily Larsons hemliga liv av Ellen Baker är en sådan roman. Det är en berättelse om ett övergivet barn, en cirkus och en förbjuden kärlek som trotsar allt, men också om hemligheter som kan förändra en familj i grunden. 1924: Ett barn utan en framtid Fyraåriga Cecily Larson lämnas på ett barnhem i Chicago, där hon tidigt får lära sig att ingen kommer att rädda henne. När hon fyller sju säljs hon till en kringresande cirkus och får en ny roll – både på och utanför scenen. Som ”lillasyster” till den glamorösa barbackaryttaren Isabelle DuMonde blir hon en del av en värld fylld av magi och förtrollning, och under ytan ruvar en annan verklighet. Cirkusen blir på många sätt den familj hon längtat efter, här finns det regler hon inte kan bryta och en frihet hon aldrig helt får. När hon som tonåring möter Lucky, en ung man med egna hemligheter, ställs allt på sin spets. Kärleken mellan dem är stark, och i en värld där lojalitet är en överlevnadsstrategi kan ett enda snedsteg vara livsfarligt. 2015: Ett test som förändrar allt Nittioåriga Cecily lever ett stillsamt liv i Minnesota, omgiven av sin dotter, sina barnbarn och barnbarnsbarn. När familjen ger henne ett dna-test i födelsedagspresent är det tänkt som en rolig överraskning – vara resultat avslöjar något ingen var beredd på. Plötsligt ställs Cecily inför sanningar hon försökt begrava i nästan sjuttio år. Vad händer när den familj du byggt upp inte längre känns självklar? Hur mycket av ens liv är skapat av egna val, och hur mycket är ett resultat av de hemligheter man hållit gömda? Ellen Baker har skrivit en storslagen berättelse om överlevnad, förbjuden kärlek och familjeband som prövas. Genom Cecilys livsöde flätas dåtid och nutid samman på ett sätt som får en att fundera över vad som egentligen definierar en familj. Är det blod, eller de människor vi väljer att kalla våra egna? För dig som älskar böcker där olika tidslinjer korsas och hemligheter från det förflutna påverkar nutiden, är Cecily Larsons hemliga liv en läsupplevelse du inte vill missa. Har du läst den? Vad tycker du om berättelser där dåtid och nutid möts på det här sättet?

Ibland dyker en bok upp som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst. Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt är precis en sådan bok. Det är en varm och hjärtskärande berättelse om livet, döden och allt däremellan – en bok som får hjärtat att både brista och fyllas med hopp. Vi får följa Majlis, som har bestämt sig för att hennes tid snart är ute. Men livet har andra planer. När hennes dotter Ronja ringer nyförlöst och med ett krossat hjärta tvingas Majlis lämna det stillsamma livet i Höga kusten för att flytta in hos Ronja på Södermalm. Den nya verkligheten gör att Majlis måste konfrontera sitt beslut och börja se livet från ett helt nytt perspektiv. Det jag älskar med den här boken är hur Cassandra Brunstedt skickligt väver ihop de stora frågorna om liv och död med de små detaljerna som gör allt värt – en nyfödd hand som griper, en kopp kaffe delad över ett tårfyllt samtal. Det är en berättelse om att våga leva, trots rädslan, och att upptäcka skönheten i det som inte går att kontrollera. För precis som Majlis säger: Det är ett mirakel att leva. Och kanske är det just därför orden ”till himlen och tillbaka” har fastnat hos mig. De rymmer något varmt och hoppfullt, något mycket vackrare än ett farväl. Ett farväl känns slutgiltigt, och vi vet inget om livet bortom döden. Men ”till himlen och tillbaka” rymmer ett löfte – att vi alltid bär varandra, att det aldrig riktigt tar slut. Mellan himmel och här är en bok som lever kvar långt efter sista sidan. Det är för mig årets första fullpoängare – en given femma. Jag kan inte riktigt släppa den, och det kanske är där – i det som inte var planerat – som vi hittar meningen! Har du läst den? Vad tyckte du?

Vad hände sen? är ett nostalgiskt och mysigt tillägg för Bridgerton-fans, där Julia Quinn visar varför vi älskar denna värld så mycket. Det är inte en fristående bok, men för de som inte vill säga farväl till familjen Bridgerton är det här ett perfekt sätt att återvända. Julia Quinn tar oss med på ännu en resa in i Bridgertons förtrollande värld i Vad hände sen? – en samling epiloger och bonustexter som ger oss en efterlängtad inblick i vad som hände med de åtta syskonen efter att de fann kärleken. För oss som har följt familjens kärleksfyllda och dramatiska liv i de tidigare böckerna känns detta som att komma hem igen.   Boken är fylld av hjärtevärmande scener och nostalgiska ögonblick och ett välbehövligt återseende. Quinn är mästerlig på att få sina karaktärer att kännas levande. Deras dynamik, humor och kärlek fortsätter att charma läsaren, och de små detaljerna – massa kärlek – lyfter berättelserna ytterligare.   Samtidigt är detta en bok som passar bäst till de redan frälsta. Den fungerar som en kärleksfull förlängning för läsare som älskat de tidigare böckerna, men kan kännas överflödig för den som inte redan är insatt i familjens historia. För att uppskatta boken fullt ut krävs att du har följt med på Bridgerton-syskonens resa från början.   Har du läst den här boken eller funderar du på att plocka upp den? Dela gärna dina tankar om serien – kanske har du bara sett serien på Netflix?

När du försvann av Emma Olofsson 1986, Aspö, Blekinge skärgård. Ett försvinnande som lämnar outplånliga spår. 2022, en brutal rånvåg och ett oväntat fynd som knyter ihop dåtid med nutid. Emma Olofsson levererar en spänningsroman som både utmanar och fascinerar. Emma Olofsson har en otrolig förmåga att skriva fram berättelser som berör. "När du försvann"  är inget undantag. Den inleds med en hjärtskärande förlust: en förälder som hittar sitt barns säng tom, bara för att aldrig få svar på vad som hänt. När vi sedan kliver in i nutid och följer kriminalinspektören Sonja Ljung och Matias Hernández, står det snabbt klart att detta inte är en berättelse om isolerade händelser, utan om hur det förflutna alltid hittar ett sätt att göra sig påmint. Det som gör den här boken så stark är Emmas språk. Trots tunga ämnen bärs läsaren fram av hennes harmoniska och välbalanserade sätt att skriva. Hon väver ihop trådarna mellan rån, mord och det gamla fallet på ett sätt som både är trovärdigt och engagerande. För mig var detta en berättelse som kändes förankrad i verkligheten – både i dess råhet och i dess karaktärer. En del menar att antalet karaktärer och namn gör berättelsen rörig, men jag håller inte med. Tvärtom tycker jag att detta speglar trovärdigheten – det är så verkligheten ser ut. När polisen tar sig an en våg av brott är det ofta flera röster, perspektiv och konflikter som ska samsas. Emma lyckas ändå ge sina huvudkaraktärer tydliga röster, och jag ser fram emot att få följa Sonja och Matias i fler böcker. En intressant tanke som slog mig under läsningen var hur gärna jag hade velat se Emma skriva en roman utanför spänningsgenren. Hon har en språklig skärpa och känsla för detaljer som jag tror skulle göra sig fantastiskt i en mer introspektiv berättelse. Samtidigt är det svårt att tänka sig en författare som hanterar spänning bättre än Emma. Kluven, minst sagt! Betyg: 4,5/5 ” När du försvann" är en bok som håller dig på helspänn. Med sitt briljanta språk, starka karaktärer och en intrig som levererar hela vägen är det här en kriminalroman som inte lämnar någon oberörd. Emma Olofsson har utan tvekan befäst sin plats som en av de mest spännande rösterna inom svensk spänningslitteratur. Vad tyckte ni om boken? Är det något ni hoppas på att få se mer av i nästa del? Kommentera gärna!