Hāfu – en berättelse som stannar kvar

Vissa berättelser skriver vi för att förstå världen. Andra skriver vi för att förstå oss själva. Hāfu av Erik Masao Eriksson är en roman där skrivandet blir ett sätt att både återskapa och avslöja, där huvudpersonen Emil Honda söker efter en förlorad vän – och samtidigt efter sin egen identitet.

Att vara halv – eller hel?

I Japan kallas personer med blandat ursprung för hāfu, från engelskans half. För Emil har det alltid varit en påminnelse om att aldrig riktigt passa in. Som barn lärde han sig att imitera – svensk när det krävdes, japan när det förväntades – men aldrig båda samtidigt.

Nu, efter nästan tre decennier, återvänder han till Sverige för att förstå vad som hände med Hanna, en vän från hans utbytesår som försvann spårlöst. Medan han söker efter henne tvingas han också konfrontera något större: sig själv.

Vem är han, när han inte längre anpassar sig efter andras förväntningar?

En berättelse som letar sig in under huden

Jag trodde att jag bara skulle läsa. Men Hāfu smög sig på, tog tag i mig och vägrade släppa. Det var som att gå igenom sin egen existens genom Emil Honda, att både se världen genom hans ögon och samtidigt spegla sig själv i hans upplevelser.

Det är inte ofta jag blir så berörd av en berättelse, men Hāfu drabbade mig. Trovärdigheten är så hög att det känns som ett personligt möte mellan mig och Emil. Jag fick påminna mig själv om att det är en fiktiv bok – så skickligt gjord är den.

Och slutet? Perfekt. När sista ordet var läst satt jag bara där och tänkte: wow. Jag ville inte att det skulle ta slut.

En bok att bära med sig

Vissa böcker stannar kvar. Inte bara för att de är välskrivna, utan för att de rör vid något djupt inom oss. Hāfu är en berättelse om identitet, tillhörighet och skrivandets kraft. Den får en att fundera över vad det egentligen innebär att höra hemma – och hur mycket av vår identitet som formas av andras blickar.

Det här är en bok jag kommer att bära med mig länge. Och jag hoppas verkligen att vi får se mer av Erik Masao Eriksson framöver.

Har du läst Hāfu? Vad tyckte du? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!