SEARCH RESULTS

Det finns böcker som förändrar sättet vi ser på världen. Kidnappad i Libyen är en sådan bok. Det är en sanning som bränner sig fast – inte för att den försöker att chockera, utan för att den vägrar låta oss blunda. Saron Getachew, född 1999, kom till Sverige under en tid då T-centralen fylldes av volontärer med termosar, filtar och öppna hjärtan. Men bakom hennes ankomst låg en väg kantad av ofattbart mörker. Hon var bara femton år gammal när hon kidnappades i Libyen. Det som skulle bli en vanlig dag på stranden förvandlades till ett liv i fångenskap, flykt, överlevnad – och till slut: vittnesmål. Jag var femton . Jag ville bara sola och köpa glass . I stället blev jag kidnappad i Libyen, såld, tvingad att fly. De säger att jag överlevde – men det betyder inte att allt slutade där. — Saron Getachew, Kidnappad i Libyen Tio år efter att hon blev fri, samlades Saron och andra överlevare i en livesändning på TikTok. Ett digitalt rum där minnen inte kunde tryckas undan. Flashbacks som pickade på hornhinnan, berättelser om dem som inte överlevde Medelhavet, inte överlevde vägen genom öknen, inte överlevde Sverige. Det är en bok som rör vid det svåraste av allt – att överleva när andra inte gjorde det, genomsyras av en överlevnadsskuld.  Vissa överlevde inte havet. Vissa överlevde inte öknen. Och vissa överlevde, men dog ändå – långt efter att kroppen kom i land. Kidnappad i Libyen är mer än ett vittnesmål. Det är en berättelse om att leva som ung kvinna i Stockholm med ett trauma som aldrig riktigt släpper taget. Att bli påmind om vad som varit mitt i vardagen – på väg till tunnelbanan, i en doft, i ett ord. Samtidigt som världen runtom fortsätter snurra. Och när tvättas flyktingstämpeln bort? De kallar det överlevarskuld. Jag kallar det mitt dagliga sällskap. Med stöd av Alexander Mahmoud, fotograf, journalist och författare, har Saron Getachew satt ord på det som många burit i tystnad. Deras samarbete har resulterat i en bok som inte bara dokumenterar – utan också ger plats för hopp, kraft och en okuvlig vilja att leva, minnas, berätta. Detta är en bok som borde vara obligatorisk läsning. För alla som vill förstå. För alla som vill lyssna.

Ibland dyker de upp, de där böckerna som är något alldeles extra. Som får en att fnissa mitt i en fullsatt buss, och storgråta när man minst anar det. Den här boken gjorde precis det – den fullkomligt grep tag i mig och vägrade släppa. Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare, och själv tror hon inte längre på kärleken. Hennes hjärta är krossat, och det märks i skrivandet. När hennes nya redaktör inte vill ge henne mer tid för att leverera ett fungerande manus, känns allt hopplöst. Tills han dyker upp igen. Som spöke. Ja, du läste rätt. Det är en bok där döden får ta plats – men inte på det tunga sätt du kanske tror. När Florence tvingas återvända till sin barndomsstad för att ta farväl av sin pappa, är det med ett hjärta fullt av sorg och motstridiga känslor. Hon har inte varit hemma på tio år, inte sedan invånarna vände henne ryggen. Men hemkomsten väcker mer än bara gamla minnen – det väcker även ett spöke på tröskeln till familjens begravningsbyrå. Det är sorgligt, ja. Men också så innerligt rolig. Det övernaturliga elementet ger en värme, en lätthet, som gör berättelsen både originell och hjärtevärmande. Jag älskade det märkliga och härliga i berättelsen. Den lyckades vara både djup och lättsam, drömsk och verklig, sorglig och hoppfull. Det här är en bok för dig som gillar att känna mycket. För dig som vill påminnas om att kärleken inte alltid är som i romanerna – men att den ändå kan överraska, även från andra sidan. Läs den. Känn allt. Du kommer inte ångra dig.

Vissa böcker smyger sig in i hjärtat och blir kvar, inte bara för sina karaktärer eller sin handling, utan för känslan de lämnar efter sig. Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth är just en sådan bok. En berättelse som värmer, berör och får oss att le – även när livet testar oss som mest. Kollektivet är en plats fylld av liv, kärlek och oväntade vänskaper, men den här gången hotar mörkret att kasta långa skuggor över den trygga tillvaron. Ordförande Stina Nilsson, alltid den som håller ihop allt och alla, står inför sin största utmaning. Hon vet att tiden är knapp, men kan hon verkligen lämna över ansvaret? När hemliga brev dyker upp och relationer sätts på prov, tvingas både hon och de andra i kollektivet konfrontera det de allra helst skulle vilja skjuta undan. Stina är inte ensam om att kämpa. Zahra och Hakan försöker navigera sitt nya föräldraskap, samtidigt som Frida och hennes pappa Bengt trevar efter ett sätt att kommunicera – han genom tystnad, hon genom körsång. Det är en roman om de där ögonblicken då vi måste välja: håller vi fast vid det gamla, eller vågar vi släppa taget och lita på att något nytt kan växa fram? Det här är andra boken i Callum Bloodworths Kollektivet-trilogi, en serie som fångar det vackra och svåra i att leva tillsammans med andra. Med humor, värme och en imponerande fingertoppskänsla för mänskliga relationer, skriver Bloodworth fram karaktärer som känns levande, som om vi faktiskt skulle kunna stöta på dem en regnig kväll på en gemensam middag. Om du uppskattar feelgood med både skratt och eftertänksamhet, där vänskap och kärlek samsas med livets utmaningar, då är Mörka kvällar i Kollektivet en bok du inte vill missa. För dig som gillar… • Mysig feelgood med djup • Relationer i alla dess former – vänskap, familj och kärlek • Humor blandat med eftertanke Har du läst Mörka kvällar i Kollektivet? Vad tyckte du?

“Hopplös” av Colleen Hoover är en känslosam berättelse som varsamt väver samman kärlek, trauma och självinsikt. Med sitt lågmälda men intensiva berättarspråk tar Hoover med läsaren in i Sky Davis värld – en ung kvinna på tröskeln till vuxenlivet, som försöker förstå både sig själv och sin historia. När Sky möter Dean Holder förändras mycket. Deras relation börjar med en känsla av nyfikenhet och försiktighet, men utvecklas snart till något djupare. Det är inte en enkel eller spikrak resa, utan en där båda bär på sår och hemligheter som gradvis får ta plats. Det som drabbar mig mest i deras berättelse är just ömsintheten – hur deras samtal, närhet och sätt att möta varandra präglas av respekt och äkthet, även när det gör ont. Det som gör Hopplös speciell är inte bara den romantiska berättelsen, utan hur Hoover vågar borra djupare. Hon skriver med fingertoppskänsla om minnen, förnekelse och modet det krävs för att möta det som varit för svårt att sätta ord på. Det är en bok som rör vid svåra ämnen, men utan att fastna i mörker. Trots det tunga lyckas berättelsen bära ett stilla hopp, ett ljus som långsamt växer fram mellan raderna. Översättningen av Ida Ingman är följsam och stämningsfull. Den lyfter fram både de vackra och smärtsamma ögonblicken på ett sätt som känns respektfullt, vilket är helt avgörande i en berättelse som denna. Hopplös är en finstämd roman som passar dig som vill läsa något känslosamt men samtidigt reflekterande. En bok som dröjer sig kvar, inte bara på grund av vad som händer – utan för hur det får en att känna. Betyg : 4 av 5

Charlotte McConaghy, författaren bakom succéromanen När vargarna kom, nominerad till Årets Bok 2022, är tillbaka med ännu en stark och berörande berättelse: En vild mörk kust. Romanen utspelar sig på den isolerade ön Shearwater, i närheten av Antarktis. Här lever Dominic Salt med sina tre barn, ensamma sedan forskarna lämnat ön på grund av stigande havsnivåer. Familjens ensliga vardag rubbas när en mystisk kvinna vid namn Rowan spolas iland under en våldsam storm. Svårt skadad vårdas hon av familjen Salt, och under återhämtningen växer en vänskap fram. Men Rowan bär på hemligheter, och snart märker hon att familjen också döljer något. När hon upptäcker att öns kommunikation med omvärlden är saboterad och hittar en nygrävd grav, förstår hon att någon mer än hon själv har något att dölja. En vild mörk kust hänförde mig totalt. Berättelsen drar in en i ett mörker och ett djup som fascinerar och berör, och jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. McConaghy skapar en spänning som byggs upp sida för sida, samtidigt som hon skildrar karaktärer och miljöer med en stark intensitet. Älskar du gripande thrillers med psykologiskt djup och miljöer som kryper in under huden, är detta definitivt en bok du måste läsa.

Julia Quinns Familjen Rokesby-serie tar oss tillbaka till generationen innan de älskade Bridgerton-syskonen, och i den tredje delen, På äventyr med Poppy Bridgerton, får vi följa en hjältinna som verkligen lever upp till sitt namn. Poppy Bridgerton är självständig, nyfiken och äventyrslysten – men även hon har sina gränser. Att bli kidnappad av pirater var INTE en del av hennes planer.   Från skandalös kidnappning till kärlek på öppet hav   Boken inleds med att Poppy, på besök vid Dorsets kust, snubblar rakt in i ett gömställe för smugglare. Det dröjer inte länge förrän hon förs bort och hamnar ombord på ett skepp under kapten Andrew Rokesbys befäl. Han har sina egna hemligheter – officiellt är han en äventyrlig och charmig sjökapten, i själva verket seglar han i tjänst för den brittiska kronan. Att hans besättning fört en Bridgerton ombord är inte bara en oplanerad komplikation, det är en katastrof.   Andrew inser snabbt att han måste hålla Poppy gömd och säker, annars kan hela hans uppdrag – och hans framtid – vara i fara. Poppy är inte typen som sitter tyst i en hytt och väntar på räddning. Hon ifrågasätter, provocerar och driver Andrew till vansinne med sin skarpa tunga och sitt okuvliga mod.   En klassisk “omöjlig-attraktion” -romans med humor och hetta   Julia Quinn är en mästare på att skapa gnistrande dialoger och kemin mellan Poppy och Andrew är inget undantag. Deras relation präglas av kvicka replikskiften, irriterad attraktion och den där klassiska Bridgerton-känslan av humor och värme.   Det som gör På äventyr med Poppy Bridgerton så underhållande är just deras dynamik. Andrew är ansvarsfull men äventyrlig, medan Poppy är en kvinna som vägrar låta sig kuvas. Deras oönskade närhet på skeppet skapar både spänning och förväntingar, och som alltid hos Quinn finns det gott om både charmiga och hjärtevärmande stunder.   För den som älskar Bridgerton – och pirater!   Om du redan älskar Bridgerton-serien, kommer du att känna dig hemma här. Även om detta utspelar sig en generation tidigare har boken samma varma, romantiska och humoristiska ton. Dessutom ger havsäventyret och smuggelintrigen en extra krydda till berättelsen – en sorts Bridgerton möter Pirates of the Caribbean.   Så om du letar efter en historisk romance med kvick humor, piratäventyr och en kärlekshistoria som börjar med en kidnappning och slutar… ja, ni kan nog gissa hur… då är På äventyr med Poppy Bridgerton en bok du inte vill missa!

När jag plockade upp Kärlek i teorin av Ali Hazelwood visste jag att jag kunde räkna med en underhållande romance med akademisk touch – Hazelwood har redan bevisat att hon bemästrar genren. Den här boken gav mig mer än jag hade väntat: en rolig, skarp och stundtals hjärtskärande berättelse om vad som händer när man alltid anpassar sig efter andra och plötsligt möter någon som ser rakt igenom fasaden. Elsie är en huvudkaraktär jag både beundrade och ville skaka om. Hela hennes liv går ut på att läsa av människor och ge dem exakt vad de vill ha – en överlevnadsstrategi som funkar utmärkt i akademiska sammanhang men mindre bra när det kommer till att veta vem man själv är. För att finansiera sitt doktorandliv (och sin passion för dyra ostar) har hon ett extrajobb som låtsasflickvän. Ett gig som borde vara enkelt – tills det leder till en konfrontation med Jack, hennes akademiska ärkefiende. Jack, professorn som verkar ha gjort det till sitt personliga uppdrag att förstöra hennes forskningsfält. Jack, som irriterande nog ser rakt igenom henne när ingen annan gör det. Hazelwood kan verkligen bygga upp dynamik mellan sina huvudkaraktärer, och Elsie och Jack är inget undantag. Deras relation är en perfekt mix av vassa repliker, akademisk konkurrens och ett motvilligt men ofrånkomligt band. Jack är inte den klassiska buttra hjälten, utan någon som utmanar Elsie på ett sätt hon aldrig varit med om förut. Och gnistorna? De flyger. Mer än bara en romance Bortom kärlekshistorien fångar boken något djupare – identitet, självacceptans och den konstanta pressen att vara den person andra förväntar sig. Det är en berättelse som känns, och som påminner om att den viktigaste relationen vi har är den med oss själva. Och så har vi faktumet att vi får en hjältinna som älskar Twilight, fysik och ost. Bara det gör Kärlek i teorin värd att läsa (och ja, jag älskar Twilight). Gillar du smarta, roliga och intensiva romcoms med en vetenskaplig twist? Läs den här boken. Kärlek i teorin handlar om att hitta någon som verkligen ser en, och det är både hjärtevärmande och underhållande. ⭐️⭐️⭐️⭐️✨(4,5) Har du läst Kärlek i teorin? Vad tyckte du?

Det finns något särskilt med historiska romaner som lyckas fånga både tidens anda och de eviga mänskliga känslorna. Syrenlunden är just en sådan bok – en roman där kvinnlig styrka samexisterar med tillgivenhet och kärlek på ett sätt som känns både trovärdigt och inspirerande. Året är 1897 och Rowena Blythe har allt – hon är rik, vacker och lever ett liv omgivet av privilegier. Snart fyller hon tjugofyra, och hennes föräldrar ser det som självklart att hon ska gifta sig med en passande man, någon som kan stärka familjens ställning. För att befästa hennes rykte som en skönhet anställer de en konstnär att måla hennes porträtt. Det är inte konstnären som fångar Rowenas uppmärksamhet – det är hans assistent, Bartek. Vild, romantisk och bohemisk är han en total motsats till de män hon förväntas intressera sig för. Deras spirande attraktion blir en utmaning för Rowena, som snart ställs inför det klassiska dilemmat: att följa sitt hjärta eller uppfylla sin plikt. Starka teman och levande skildringar Rees väver skickligt ihop teman som klass, könsroller och frihet i en berättelse som känns både historiskt förankrad och relevant. Rowena är en karaktär som bär på inre styrka, som också brottas med de begränsningar som tiden pålagt henne. Hennes kamp för självständighet är nyanserad och trovärdig, och boken låter henne vara både sårbar och stark utan att falla i klichéer. Miljöbeskrivningarna är en av bokens stora styrkor. Rees skildrar det viktorianska England med en sådan detaljrikedom att vi nästan kan känna doften av syrenerna och höra suset i trädkronorna. Kontrasten mellan överklassens stela förväntningar och den bohemiska konstvärldens frihet blir särskilt levande genom Barteks karaktär. Helhetsintryck Syrenlunden är en välskriven och stämningsfull roman som balanserar romantik, historisk autenticitet och karaktärsutveckling på ett föredömligt sätt. Berättelsen känns klassisk men aldrig förutsägbar, och Rees låter läsaren följa Rowenas kamp med en känslighet som gör henne lätt att sympatisera med. Detta är en bok för dig som älskar historiska romaner med starka kvinnor, förbjuden kärlek och levande miljöskildringar. Med ett vackert språk och en berättelse som dröjer sig kvar är det lätt att förstå varför Syrenlunden fått så fina omdömen. Betyg: 4/5 – Mycket bra Har du läst du Syrenlunden? Vad tyckte du?

Jag har alltid uppskattat Mia Törnbloms sätt att skriva – enkelt, konkret och fullt av klokskap. Den här boken träffade särskilt rätt eftersom hennes inställning till livet på många sätt liknar min egen. Hennes senaste bok, Acceptans som superkraft , är inget undantag. Här utforskar hon vikten av att möta verkligheten som den är, istället för att kämpa emot det vi inte kan förändra. Två tankar som fastnade extra hos mig var: “Vi gör fel, men vi är inte fel”. “Snälltolka hellre än att feltolka”. Så viktiga påminnelser! Acceptans handlar inte om att tycka att allt är bra, utan om att se verkligheten som den är och välja hur vi låter den påverka oss. För när vi lär oss att möta oss själva och andra med acceptans, ger vi oss själva friheten att växa. Utforska acceptans – och må bättre på köpet Mia Törnblom har hjälpt mängder av människor att hitta verktyg för att må bättre och utvecklas, och i den här boken delar hon generöst med sig av sina egna erfarenheter. Samtidigt får vi som läsare chans att stanna upp och reflektera. Acceptans handlar inte om att gilla allt som händer eller att ge upp, utan om att se verkligheten för vad den är – utan att försköna eller kämpa emot det vi inte kan ändra. När vi slutar fastna i det förflutna och istället fokuserar på hur vi väljer att hantera saker, får vi mer energi till det som faktiskt spelar roll. Att träna på acceptans kan innebära att: ✔️ Ta ansvar för vår egen del i relationer och situationer. ✔️ Sätta gränser – både ja och nej behövs för balans. ✔️ Släppa taget om det vi inte kan förändra och rikta vårt fokus på det som gör skillnad. I boken får vi följa Mias egen resa och testa konkreta övningar som hjälper oss att bygga självkännedom och utvecklas. Det gjorde jag – och kan varmt rekommendera det. Det var en utmaning, men en riktigt givande sådan. Om du, precis som jag, gillar personlig utveckling utan klyschor, så är Acceptans som superkraft definitivt en bok att dyka ner i. För ju mer vi tränar på att möta oss själva och andra med acceptans, desto friare blir vi. Har du läst den? Vad tar du med dig?

Som alltid gillar jag Ängsmark och författaren Sofia Fritzson, och återigen visar hon varför i "En oväntad romans". Den tionde delen i den populära serien om den lilla byn Ängsmark bjuder på allt det som gjort serien så älskad: charmiga miljöer, varma relationer och en berättelse som berör. Precis som tidigare kan boken läsas fristående, men den som redan har följt serien kommer att känna igen den mysiga atmosfären och de fina skildringarna av småstadsidyllen. I "En oväntad romans" får vi följa Evelina, som precis fått veta att hennes mamma planerar att sälja sommarstugan i Ängsmark. Hon blir ombedd att hjälpa till med att tömma den, och hennes plan är att få det gjort snabbt och effektivt. Hon har inga känslomässiga band till huset och vill helst glömma somrarna hon tillbringade där. Vad hon dock inte räknat med är att hennes irriterande och sorglösa bonusbror, Theo, ska dyka upp och erbjuda sin hjälp. Sedan deras föräldrar gifte sig har hon gjort sitt bästa för att undvika honom. Varför skulle hon vilja ha någon form av relation med honom? Theo, å andra sidan, har ingen aning om varför Evelina verkar avsky honom så mycket. Han vet bara att känslan är ömsesidig, åtminstone när han inte fångas av tanken på att kyssa henne. Det som börjar som ett pliktskyldigt uppdrag blir snart något helt annat. Minnena i stugan väcks till liv, och Evelina inser att det är svårare än hon trott att sätta punkt för det förflutna. Särskilt när Theo är ständigt närvarande, påminner henne om det som varit och om känslor hon länge försökt ignorera. "En oväntad romans" är en härlig feelgood-berättelse fylld av värme, humor och starka känslor. Sofia Fritzson lyckas skapa karaktärer som känns levande och relationer som engagerar. Det är lätt att svepas med i den spännande dynamiken mellan Evelina och Theo, och deras resa från irritation till något mycket djupare är både charmig och hjärtknipande. För den som gillar romantik med mycket hjärta och en dos av humor är detta en bok att sluka. Rekommenderas varmt till alla som vill ha en feelgood-läsning att njuta av!

Colleen Hoover har en förmåga att skriva berättelser som griper tag och väcker känslor, och Kanske en dag är inget undantag. Det är en roman som utforskar kärlekens komplexitet och de moraliska dilemman som kan uppstå när hjärtat drar åt ett håll medan samvetet kämpar emot. En känslomässig resa genom svek och förälskelse När Sydney på sin födelsedag får veta att hennes pojkvän är otrogen med hennes bästa vän rasar hennes tillvaro. Ensam och utan riktning finner hon en oväntad vän i Ridge, den mystiska grannen med en talang för musik. Deras relation börjar oskyldigt – genom musik, texter och en gemensam passion – men snart växer känslor som varken Sydney eller Ridge kan ignorera. Problemet? Ridge är redan i ett förhållande. Det som gör Kanske en dag så intressant är att den inte nöjer sig med en enkel kärlekstriangel. Istället utmanar Hoover läsaren att reflektera över moral, lojalitet och de gråzoner som kan uppstå i kärlek. Vad innebär det att vara trogen? Kan man styra sina känslor? Och viktigast av allt – kan kärlek verkligen vara äkta om den gör någon annan illa? En av bokens största styrkor är presentationen av Ridge, som är döv. Det tillför en unik dimension till berättelsen, både språkligt och emotionellt. Istället för att vara en begränsning blir hans hörselnedsättning en del av hans identitet och relationerna han bygger. Jag älskar hur Hoover skildrar detta utan att göra det till en begränsning eller en “grej” – det är bara en del av honom, precis som vilken annan egenskap som helst. Musiken som känsloförstärkare Musiken spelar en stor roll i berättelsen, och något som gör Kanske en dag speciell är att låtarna som Sydney och Ridge skapar faktiskt finns på riktigt! Hoover samarbetade med musikern Griffin Peterson för att ta fram ett soundtrack till boken, vilket ger läsaren en extra dimension av upplevelsen. Att lyssna på låtarna samtidigt som man läser ger berättelsen ännu mer djup och känsla. Kanske en dag är en gripande berättelse om kärlek, lojalitet och moral Det är en känslomässig bergochdalbana. Kanske en dag är en av de Hoover-böcker jag tycker mest om, just för att den går djupare än bara en typisk romance. Den är både hjärtskärande och vacker, med karaktärer som känns äkta i all sin bristfällighet. Jag uppskattar att Hoover inte målar upp någon som är helt oskyldig eller skyldig – istället visar hon hur människor kan hamna i svåra situationer där det inte finns några enkla svar. Det här är en berättelse som stannar kvar, som får en att känna och fundera. Och precis som många av Hoovers böcker lämnar den läsaren med en känsla av hopp – att även när livet är som mest kaotiskt kan det ändå finnas en väg framåt. Har du läst Kanske en dag? Vad tyckte du?

Drama i 1890-talets Londonssocietet – En berättelse om hemligheter, ambitioner och maktspel. London, 1895. Staden pulserar av liv och kontraster – från de eleganta salongerna i West Hampstead till de livliga kanalerna där arbetarna sliter för sitt uppehälle. Det är en tid av sociala konventioner, men också av förändring. I Rosenträdgården av Tracy Rees möter vi tre kvinnor vars liv sammanflätas i ett samhälle där rykten kan förstöra hela familjer och där klasskillnader är lika hårda som de stenlagda gatorna. Olive Westallen lever ett privilegierat men ensamt liv. Vid 28 års ålder betraktas hon som en gammal ungmö, men hon är långt ifrån färdig med att påverka sin framtid. I en tid där kvinnors roller är strikt begränsade har Olive radikala planer – planer som hotar att skaka om den societetsvärld hon tillhör. Ottilie “Otty” Finch ser på London med barnets oskyldiga förundran. Hon älskar stadens djurliv, de ståtliga villorna och de myllrande kanalerna. Men bakom fasaden av det nya livet i Hampstead lurar en skandal som tvingat familjen att flytta från Durham. Hemligheterna viskas bakom stängda dörrar, och i hennes hem håller modern sig isolerad – sjuk, eller kanske något annat? Mabs Daley har däremot fått kämpa för sin överlevnad. Arbetet på kanalen är slitigt och farligt, och när hon får en chans att bli piga i familjen Finchs eleganta townhouse, tar hon den som en väg ut ur fattigdomen. Vad hon inte vet är att hon kliver rakt in i en labyrint av lögner, där hon snart ställs inför ett val som kan förändra hennes liv för alltid. London vid sekelskiftet – en värld av kontraster Tracy Rees lyckas levandegöra en tid och en plats där kvinnors liv begränsades av oskrivna regler, där en familjs rykte var ömtåligt som glas, och där makt kunde ligga både i pengar och i de hemligheter som hölls dolda. Genom Olive, Otty och Mabs får vi en djupdykning i olika samhällsskikt – från överklassens sociala intriger till arbetarklassens brutala verklighet. Rosenträdgården är en berättelse om vänskap, svek och ambition. Det är en roman som visar hur modiga kvinnor, trots tidens hinder, hittar sätt att påverka sina livsöden. Och det är en historia som får oss att fundera över hur mycket som egentligen har förändrats när det gäller kvinnors frihet och samhällets förväntningar. För den som älskar historiska romaner fyllda med känslor, dramatik och oväntade vändningar, är Rosenträdgården en bok att försjunka i. Tracy Rees bevisar återigen varför hon är en av de starkaste rösterna inom genren – något även Lucinda Riley har lovordat. Har du läst Rosenträdgården? Vad tyckte du om berättelsen och de tre kvinnornas öden?