När det förflutna vägrar släppa taget

När du försvann av Emma Olofsson

1986, Aspö, Blekinge skärgård. Ett försvinnande som lämnar outplånliga spår. 2022, en brutal rånvåg och ett oväntat fynd som knyter ihop dåtid med nutid. Emma Olofsson levererar en spänningsroman som både utmanar och fascinerar.

Emma Olofsson har en otrolig förmåga att skriva fram berättelser som berör. "När du försvann" är inget undantag. Den inleds med en hjärtskärande förlust: en förälder som hittar sitt barns säng tom, bara för att aldrig få svar på vad som hänt. När vi sedan kliver in i nutid och följer kriminalinspektören Sonja Ljung och Matias Hernández, står det snabbt klart att detta inte är en berättelse om isolerade händelser, utan om hur det förflutna alltid hittar ett sätt att göra sig påmint.

Det som gör den här boken så stark är Emmas språk. Trots tunga ämnen bärs läsaren fram av hennes harmoniska och välbalanserade sätt att skriva. Hon väver ihop trådarna mellan rån, mord och det gamla fallet på ett sätt som både är trovärdigt och engagerande. För mig var detta en berättelse som kändes förankrad i verkligheten – både i dess råhet och i dess karaktärer.

En del menar att antalet karaktärer och namn gör berättelsen rörig, men jag håller inte med. Tvärtom tycker jag att detta speglar trovärdigheten – det är så verkligheten ser ut. När polisen tar sig an en våg av brott är det ofta flera röster, perspektiv och konflikter som ska samsas. Emma lyckas ändå ge sina huvudkaraktärer tydliga röster, och jag ser fram emot att få följa Sonja och Matias i fler böcker.

En intressant tanke som slog mig under läsningen var hur gärna jag hade velat se Emma skriva en roman utanför spänningsgenren. Hon har en språklig skärpa och känsla för detaljer som jag tror skulle göra sig fantastiskt i en mer introspektiv berättelse. Samtidigt är det svårt att tänka sig en författare som hanterar spänning bättre än Emma. Kluven, minst sagt!

Betyg: 4,5/5

”När du försvann" är en bok som håller dig på helspänn. Med sitt briljanta språk, starka karaktärer och en intrig som levererar hela vägen är det här en kriminalroman som inte lämnar någon oberörd. Emma Olofsson har utan tvekan befäst sin plats som en av de mest spännande rösterna inom svensk spänningslitteratur.

Vad tyckte ni om boken? Är det något ni hoppas på att få se mer av i nästa del? Kommentera gärna!