”Hundra dagar i juli" av Emelie Schepp

I en verklighet där ord kan skapa bilder starkare än livet självt, tar Emelie Schepp oss med på en oförglömlig resa i sin senaste roman "Hundra dagar i juli". Här får vi en inblick i en berättelse som skickligt väver samman spänning och känslor på ett sätt som fångar läsarens hjärta.

Berättelsen inleds med oklarheter kring Amanda Sundins försvinnande en varm sommarkväll i juli. Ett år senare drabbas vi av en ny tragedi när hennes man Johan hittas svårt skadad. Plötsligt konfronteras vi med en ström av frågor: Vad har egentligen inträffat? Vem bär ansvaret? Dessa frågor driver berättelsen framåt och bygger ett rum av osäkerhet och förväntan.

I centrum av denna komplexa historia står Maia Bohm, en utredare som nyligen flyttat till Motala. Med en personlig kris i ryggen – hennes son Tim kämpar för sitt liv på sjukhus – får vi följa henne genom ett virrvarr av känslor och utredningar. Maia är inte bara en stark karaktär; hon är mänsklig. Hennes kamp mellan arbete och familjeliv är något som många av oss kan identifiera oss med, vilket gör hennes resa ännu mer gripande.

Det råa och utmanande i Jana Berzelius har nu fått sällskap av en mer traditionell polisroman.

Att ge sig in i en ny genre kan vara skrämmande, men Schepp lyckas omvandla denna utmaning till en möjlighet. Jag har följt hennes tidigare verk och har alltid haft en förkärlek för Jana Berzelius, med "Hundra dagar i juli" erbjuder hon något nytt. Istället för att jämföra dessa karaktärer, tillåter jag mig själv att njuta av den nya berättarens stil och djup. Det råa och utmanande i Jana Berzelius har nu fått sällskap av en mer traditionell polisroman, vilket skapar en intressant kontrast.

Även om jag ibland har en känsla för vad som kommer att hända, blir jag ändå djupt engagerad i berättelsen. Det finns en känsla av delaktighet, där varje sida bär på en ny hemlighet att avslöja.

Även om "Hundra dagar i juli" inte är den tempofyllda, adrenalinstinna thriller vi kanske är vana vid från Emelie Schepp, lyckas den ändå skapa en stark känsla av spänning och förväntan. Istället för att rusa genom varje kapitel, tar berättelsen sin tid att utforska karaktärernas djup och de känslomässiga landskap de navigerar. Det ger oss möjlighet att verkligen förstå och känna för Maia och de andra karaktärerna på ett mer intimt plan.

Även om "Hundra dagar i juli" inte är den tempofyllda, adrenalinstinna thriller vi kanske är vana vid från Emelie Schepp, lyckas den ändå skapa en stark känsla av spänning och förväntan.

Den långsammare takten verkar vara ett medvetet val som gör att vi kan reflektera över de teman som boken tar upp, såsom mod, förlust och hopp. Det erbjuder en mer eftertänksam läsupplevelse, där varje detalj har sin plats och betydelse. Det påminner oss om att ibland är det de stillsamma stunderna som är mest betydelsefulla och ger oss tid att bearbeta de känslor och tankar som uppstår under läsningen.

Så, även om jag kanske saknar det ständiga tempot av tidigare verk, kompenserar "Hundra dagar i juli" med en djupare och mer nyanserad berättelse som engagerar och berör. Det är en fantastisk balans mellan känslor och intriger, och just denna kombination gör boken minnesvärd. Jag tror också att de som inte har gillat Schepps tidigare verk troligen kommer att uppskatta denna, för den erbjuder en ny dimension. Personligen är det dock thrillern och Jana Berzelius som är mitt rätta element, men jag kan knappt vänta på att se vad deckardrottningen kommer att bjuda på härnäst!